Marknivå mot fasad – fall, avstånd och krav (guide)

Rätt marklutning och avstånd intill fasaden

Fel marknivå vid huset leder snabbt till fukt, frostskador och sättningar. Den här guiden ger tydliga rekommendationer om fall, avstånd och materialval – samt en praktisk arbetsgång. Målet är torr sockel, hållbar yta och ett hus som står säkert över tid.

Överblick: risker, regler och ansvar

Nedbörd som inte leds bort från huset tränger in i sprickor, stänker upp på panel och belastar dräneringen. Boverkets byggregler kräver fuktsäker utformning, men det är fastighetsägarens ansvar att se till att marken runt byggnaden gjorts rätt. Särskilt utsatta är äldre hus, lågt belägna tomter och hårdgjorda ytor utan tydlig avvattning.

Grundprincipen är enkel: marken ska luta bort från fasaden och trä ska inte stå nära fukt. Det uppnås med rätt fria avstånd, kapillärbrytande material och en jämn lutning på de första meterna närmast väggarna.

Rekommenderade fall och fria avstånd

Fall betyder lutning. En praktisk tumregel är att marken ska luta 10–20 mm per meter från huset. Det motsvarar 1:100–1:50, och helst mer i början för att snabbt få bort vatten från sockeln.

Rekommenderat fall närmast fasad: 1:20 (5 %) första 2–3 meterna. Absolut minimum: 1:40 (2,5 %) om förutsättningarna är begränsade.
Synlig sockel ovan färdig mark: minst 100–150 mm. Detta minskar stänk och kapillär uppsugning.
Träpanel: nederkant minst 250–300 mm över färdig mark. Trä tål inte ständig fukt eller stänkzon.
Tegel eller putsad fasad: håll minst 150 mm till markens högsta punkt. Låt puts sluta på sockeln – inte ner i jorden.
Gångar och entréer: se till att fall leder bort från tröskeln. Undvik att ytor lutar in mot dörrar och garageportar.
Plantering: låt jordbäddar och buskar stå minst 0,5 m från fasad så att luft kan cirkulera och ytan hålls torr.

Vid källarväggar är konsekvent avrinning extra viktig. Undvik bevattning nära fasaden, och låt stuprör avleda till ledning eller utkastare med fall bort från huset.

Rätt material och lageruppbyggnad

Ett hållbart markfall bygger på kapillärbrytande, dränerande material närmast sockeln. Undvik finjord och lerhaltiga massor som suger vatten och rör sig vid frost.

Markduk (geotextil): separerar jord från bärlager och minskar risken för sättningar och ogräs.
Bärlager: kross 0–32 eller 0–63 mm, väl packat i lager. Ger stabilitet och bärighet.
Dränerande skikt: makadam 8–16 mm närmast sockel eller under ytskikt för att bryta kapillär stigning.
Sättsand 0–4 mm: för marksten/plattor. Dras av i rätt lutning ovan bärlagret.
Ytskikt: grus/singel 4–8 mm, marksten/plattor eller asfalt. Välj yta som tål trafik och är lätt att underhålla.
Kantstöd: håller ytan och fallet på plats över tid, minskar risken att ytor “flyter ut”.

Om du inte kan skapa tillräckligt fall kan en diskret dräneringsränna (slitsränna) vid övergången till horisontell yta fånga upp vatten. Den ska leda bort vattnet, inte bara samla det.

Arbetsgång – så fixar du lutningen steg för steg

Planera först, gräv sedan. Mät noggrant mot sockeln och sätt referenser för färdig nivå innan du börjar flytta massor.

Förarbete: Beställ ledningsanvisning och markera kablar/rör. Skydda fasad och trösklar.
Mätning: Markera önskad sockel-synlighet (t.ex. 150 mm) och spänn snören med önskat fall (ex. 5 %). Kontrollera med laser eller långt vattenpass.
Schakt: Skala av matjord och mjuka massor tills du når bärig nivå. Gräv inte under underkant sockel. Håll släntlutning stabil nära grunden.
Markduk: Lägg geotextil på schaktbotten, uppvikt mot kanterna.
Bärlager: Lägg kross i 5–10 cm lager. Packa med padda (vibrationsplatta) efter varje lager. Forma fallet redan här.
Sättskikt/ytskikt: För grusytor – lägg dränerande grus och jämna av i fall. För marksten – dra av sättsand med rätskiva, lägg sten i förband, vibrera lätt och sopa fogsand.
Kantstöd: Sätt i betong eller med förankring enligt underlag. Följ lutningen.
Avslut: Vattentest. Spola lätt vid fasaden och säkerställ att vattnet rinner bort utan att bli stående.

Vid stuprör: Montera utkastare eller koppla till dagvattenledning. Se till att utloppet har egna fall vidare bort från huset.

Kvalitetskontroller och säkerhet

Ett bra resultat syns i regn. Vattnet ska omedelbart lämna fasaden och inte bilda pölar inom de första 2–3 meterna. Sockeln ska vara ren och torr, utan stänkmärken på panel eller puts.

Mät fallet: 10–20 mm per meter med rätskiva och måttstock.
Kontrollera höjder: Minst 100–150 mm synlig sockel och 250–300 mm till träpanel.
Packning: Bärlagret ska kännas hårt under foten och inte ge efter. Komplettera packningen om ytan rör sig.
Frost: Dränerande material närmast fasad minskar tjällyft. Undvik tät lerjord i överbyggnaden.
Säkerhet: Använd hörselskydd, skyddsskor och handskar. Lyft ergonomiskt och hantera padda på plan yta. Håll avstånd till schaktkanter och underminerad grund.

Får du inte till fall på grund av tomtens lutning, överväg låg ytvattenränna eller en diskret svackdike längre ut som avleder vattnet från huset.

Skötsel och vanliga misstag

Marken lever. Nysatta ytor kan sätta sig första säsongen, särskilt efter hårt regn eller tjällossning. En enkel underhållsplan förlänger livslängden och håller fasaden torr.

Årlig översyn: Spola lätt vid fasaden och följ vattenvägen. Justera grus/sten där pölar uppstår.
Fyll på fogsand och grus: Sopa i ny fogsand och komplettera grusytor efter behov.
Rensa brunnar och rännor: Løv och grus hindrar avrinning och skapar bakfall.
Vegetation: Klipp tillbaka växter nära fasaden. Undvik bevattning mot vägg.

Undvik också typiska fel:

För litet fall eller fall in mot huset.
Jord och bark upp mot sockel och träpanel.
Ingen markduk under bärlager – leder till sättningar och ogräs.
För fin sand/jord som binder vatten i stället för att dränera.
Otillräcklig packning av bärlager och sättsand.
Marksten lagd “i våg” utan kontrollerat fall.

Med rätt lutning, fria avstånd och dränerande material skyddar du både fasad och grund. Arbeta metodiskt, kontrollmät ofta och välj lösningar som är enkla att underhålla – då håller resultatet i många år.